Du bestämmer, lyssnar inte hästen, piska på. Så är det sedan gammalt inom ridsporten. Vi skall vara ledare och hästen följare. Får hästen bestämma så har du förlorat. Men vad händer i vår relation med hästen om vi ger dem utrymme att vara häst, att de får vara med och bestämma?
Jag fick privilegiet att ta hand om en häst som räddades från Portugal. Denize var 5 år när hon tillsammans med sitt föl Felicia på 2 veckor kom till Sverige. Denize är en okänd korsning men till övervägande del Arab. Dock är hon större och kraftigare. Nu är Nissan som hon kallas 10 år gammal. Nissan var inte särskilt tränad när jag mötte henne, kanske inte ett förstaval för många. Men detta arab sto har lärt mig så mycket mer än någon annan häst kunnat göra.
I början var jag väldigt traditionellt styrd med influenser från ridskolan men kände att något saknades, det kändes inte bra och vi kom inte dit jag ville. Det var då jag insåg att det kretsade runt mig och vad jag ville. Då och där bestämde jag att Nissan skulle få vara med och bestämma och jag skulle lyssna på henne. Att lyssna på sin häst eller är inte lätt, säkerheten för henne och mig måste komma i första rummet. Men efter det kommer hon.
Vi har arbetat mycket från marken och lärt känna varandra och i dag har vi en relation vi inte hade innan. Att lyssna på sin häst är något som kräver träning och balans. Men det ger resultat! och jag tänker att våra hästar lägger mycket energi på att lyssna på oss och försöka förstå vårt språk. Då borde vi sätta in oss i deras. Min dotter brukar fråga, pappa vad skall du och Nissan göra idag? Svaret brukar vara att vi får se, se vad hon vill och har energi för. Väldigt abstrakt för henne nu. Men självklart för mig och Nissan.
Våga att lyssna på din häst i träningen och vardagen och du kommer att se nya möjligheter och få en trevligare tid med din häst.