Nu i veckan fick vi besök av Mia guldhov som bedriver Guldhov International. Mia har ambitionen att ta fram en 3D printad sko. En sko som är unikt utformad för varje enskild hov.

Hösten är här och mörkret följer hack i häl. Jag och Nissan har haft några dagar då vi inte har ridit. Vi har istället bundit band till varandra, lärt känna varandra på ett djupare plan. Hon har berättat vad hon gillar och jag har berättat om mina planer för henne. ( jag är fullt medveten om att detta låter sjukt. Men det gör att kommunicera) i dag var det fantastiskt väder! Så idag tänkte jag att vi upptäcker skogen som har antagit höstskrud

Vi började som vanligt i stallet med allt vad det innebär. Sen byter jag till ridstövlar, och vilken blick jag fick. Jag märkte direkt att hon var på. Hjälm på och av med jackan. Jag var redo. Nu är det hennes tur. Sadel och träns. Hennes träns är ett bökigt och komplicerat träns, men anatomiskt och anpassat för hästen.

Hon stod tålmodigt och förväntansfullt och väntade när jag tränsade. Sen var när det av, skritt med inblandning av trav, hon var på G.

Precis innan vi når skogen behöver vi korsa en väg, på denna vägen kommer en cyklist. Det är första gången vi båda upplever detta, cyklisten i full fart och Nissan i panik! Jag tänker på min andning, hjärtat slår lugnt och jag pratar med henne. Ett litet språng åt sidan är vad hon gör. Efter det är det lugnt. Att jag kan lugna henne med min kropp och röst är ett svar på att vår träning är rätt för oss.

I skogen som nu bär höstskrud är allt förändrat, de vanliga ridvägarna är täckta av gula, röda och bruna löv. Nissan inspekterar noggrant. Vi möter en grupp på 5 individer och två hundar, mitt på vägen. Nissan stannar upp, funderar, och promenerar vidare fram till gruppen. Här stannar vi och hälsar, Nissan hälsar på hunden nos mot nos ett underbart möte för alla inblandade utom den ena hunden som tyvärr är livrädd för hästar.

Vi skrittar. Travar och galopperar resten av sträckan. Att göra detta på en häst som vill, det är en fantastisk känsla.