På ridskolan är det raka rör som gäller, grupp 1, 7 elever, 7 hästar. Kom i tid, stressa inte med hästen och ta det lugnt och fint. Rykta, kela, sadla och tränsa. Det är fint och en bra början. Men ridskolan skall leverera och hästarna skall lyda. Fungerar inte detta tar vi till spöet. Det är hästarnas vardag. Efter lång och trogen tjänst säljs de vidare till en privatperson, oftast.

Att bedriva ridskola på hästars vis skulle absolut vara genomförbart, om det implementeras från början.

Privathäst. Har vi hästen som hobby är det nog det bästa för hästen. Siktar vi på karriär bedrivs det nog som på ridskolan. Vi har våra mål och hösten är ett verktyg som piskan sätter fart på.

Min fina häst Nissan som fyllt 11 jordsnurr är fredad från detta, vi övar gärna på ett moment 111 gånger istället för att använda spö. Att hon får känna sig trygg med mig är viktigare än prestation. Nu har jag tur, Nissan är bara rädd för två saker! Saker som rör på sig och saker som inte rör på sig hästar är lite tokiga, viste ni att om en häst ser en plastpåse med höger öga och reagerar på den, när sen hästen byter håll och ser samma påse med vänster öga, då är det en ny händelse för hästen. Ganska tokigt, men så är de oxå flyktdjur.

Att komma till stallet och mötas av en häst som vill träffa dig, som ivrigt hjälper till att få på grimman ( tyg eller läder remmar vi har löst sittande om höstens huvud) för att delta i dagens aktiviteter är ett väldigt trevligt bemötande. Ett bevis på att hästen är delaktig. På samma vis som en hund kan hämta en boll och vissa husse eller matte att den vill att vi kastar boll. ( husse och matte kommer från husfar och matmor) på samma vis kan hästen visa vad den vill om vi bemödar oss att lyssna.

Nu i höst har Nissan fått gå på upptäcktsfärd, med grimma och grimskaft har hon fått promenera dit hon vill, första gången var hon väldigt frågande, vi promenerade mot skogen och kom till en korsning, jag tog inget initiativ vart vi skulle och hon stannade och tittade på mig, vart skall vi frågade hon. Vart vill du frågade jag. Det tog en god stund innan hon började gå, med jämna mellanrum tittade hon på mig , liksom frågande, är det okay. Absolut så jag. Hon gick till en stor buske av något slag, löven där var tydligen supermumsiga. Efter en stund tog jag kommandot och vi gick vidare (hästens primära mål är ju mat ) Sen upprepade vi detta under en lång promenad. Nu har hon större förståelse för att hon är delaktig i vår träning och samvaro.

Nissans liv i Portugal var nog inte det bästa och är så klart påverkad av detta. Men jag är övertygad om att detta kan överskuggas av ett bättre liv här. Jag har bara arbetat med Nissan i 9 månader, men hon är redan en mycket modigare och stabilare häst än när jag träffade henne första gången.

Väl mött