Gryningshästen

När vi tittar och umgås med våra hästar pratar de med oss genom sin kropp, ett språk fi inte förstår rakt av utan behöver lära oss att tolka.

Vi vill därför uppmana till att se det som att olika beteenden eller uttryck är ledtrådar, alltså något som kan ge oss information om hur hästen kan tänkas uppleva något, men inte något som är en självklar sanning.

Det bästa är om du studerar hästarna i din närhet i så många situationer som möjligt för att se så många ledtrådar som möjligt till hur hästen kan tänkas känna i olika situationer. Dina iakttagelser kan du sedan använda som hypoteser för vad som blir ett bra nästa steg ditt möte eller träning med hästen. Successivt kommer du förstå din häst bättre och bättre!

Känslor – arousal – Aktiveringsnivå

Inom etologin (studiet av djurs beteende) syftar arousal på en organisms upphetsnings- eller aktiveringsnivå. Det handlar om hur vaken, alert eller stimulerad ett djur är, både fysiologiskt och psykologisk.

Arousal kan variera från ett vilande tillstånd till extrem upphetsning, och det påverkar djurets beteende. Det styrs av nervsystemet och hormoner, särskilt genom det autonoma nervsystemet (sympatiska och parasympatiska nervsystemet).

Exempel på arousal i djurbeteende:

• Låg arousal → Vila, sömn, lugnt beteende.
• Medelhög arousal → Aktivt utforskande, lek, social interaktion.
• Hög arousal → Flykt, jakt, aggressivt beteende eller sexuell upphetsning.

Hur påverkar arousal djurs beteende?

• Optimal arousal-hypotesen säger att djur (och människor) presterar bäst vid en lagom nivå av arousal – varken för lågt (apati) eller för högt (panik).
• För mycket arousal kan leda till stress och defensiva reaktioner, 
• Medan för lite kan göra djuret passivt och ointresserat (Avstängt).

Känslor och Arousal – En Nyckel till Tolkning

En känsla kan vara antingen behaglig eller obehaglig och samtidigt variera i intensitet, det vill säga arousal. Exempelvis är lekfullhet ofta förknippat med hög arousal och en positiv upplevelse, medan vila och omsorg präglas av lägre arousal men förblir behagliga tillstånd. Rädsla, å andra sidan, är vanligtvis både hög i arousal och obehaglig, medan tillstånd som depression kännetecknas av låg arousal och en fortsatt negativ upplevelse.

Denna modell av känsloupplevelser kan vara värdefull att ha i åtanke när du tolkar hästars beteenden, eftersom samma känsla kan uttryckas på olika sätt beroende på arousalnivån. Genom att studera bilder av hästar från olika raser och med varierande uttryck får du möjlighet att identifiera specifika signaler som kan ge ledtrådar om deras känslotillstånd. Detta kan hjälpa dig att bättre förstå och tolka de hästar du möter i din egen vardag.

Nöjd och avslappnad 

Visar sig som flera av dessa.

• Avslappnad kropp och avslappnade muskler.
• Huvud strax ovanför mankhöjd.
• Mandelformade ögon.
• Näsborrar som inte ”syns” eller sticker ut.
• Öron kan vara rakt fram, ut åt sidan eller lätt bakåtvinklade.
• Hästen kan röra huvudet eller blicken för att följa något den vill se, eller stå still men ändå ibland röra sig lite till exempel ta något steg eller skifta vikten.
• Svansen hänger avslappnat och svishar inte (bortsett från vid insekter).
• Avslappnade kinder.
• Ofta längre underläpp än överläpp. ”Hakan” är rund utan spänning.
• Mulen ser rund ut från sidan.
• Ibland ena bakbenet ”vilande” (i det här fallet för att vila kroppen).
• Hästen står eller går avslappnat och rör sig förutsägbart. 

Utforskande – Hästens naturliga nyfikenhet 

Utforskande är det sinnestillstånd en häst befinner sig i när den undersöker sin omgivning eller aktivt söker efter något. Detta är exempelvis fallet när en häst betar eller letar efter föda. Utforskande beteende kan även ses när hästen får röra sig fritt under promenader eller ridturer på ett sätt som är naturligt för den.

Om träningen genomförs på ett sätt som främjar hästens välbefinnande och nyfikenhet kan den även under samspel med oss befinna sig i ett utforskande tillstånd. Detta är en indikation på att hästen är engagerad och mottaglig för lärande, vilket skapar en positiv och harmonisk träningsupplevelse.

En häst i utforsknings läge visar sig som flera av dessa:

• Aktiv kropp och aktiva muskler.
• Huvud strax ovanför mankhöjd.
• Mandelformade ögon.
• Näsborrar som inte ”syns” eller sticker ut (om inte hästen gjort eller gör något fysiskt ansträngande, då kan de framträda mer).
• Öron är riktade mot det hästen lyssnar till, men rör sig i förhållande till omgivningen.
• Hästen interagerar med sin omgivning – antingen med dig som tränare, med andra hästar eller genom att studera det den ser.
• Hästen uppfattar dina signaler/hjälper utan motstånd eller tvekan. Svansen hänger avslappnad men ibland lite höjd ifall arousa höjs. 
• Avslappnade kinder.
• Ofta läpparna ungefär lika långa från sidan sett.
• Lätt anspänning i ”hakan”, vilket varierar med arousal.
• Mulen fortfarande ganska rund från sidan men kan gå åt det plattare hållet om arousal höjs. 

Ilska hos hästar – Ett behov av Avstånd eller Resursskydd

Det vi i vardagligt tal benämner som ilska hos hästar handlar ofta om ett behov av mer avstånd – antingen från något eller till något. Det kan också vara ett uttryck för att hästen försvarar en resurs som den upplever som begränsad, exempelvis särskilt attraktiv föda eller en betydelsefull plats som en grind eller ett skyddat område.

Smärta och rädsla kan ofta utlösa beteenden som uppfattas som ilska. En häst som upplever obehag eller smärta kan instinktivt signalera att den inte vill ha någon i sin närhet, vilket är en naturlig reaktion för att skydda sig själv. Att förstå dessa signaler är avgörande för att kunna tolka och bemöta hästen på ett respektfullt och lyhört sätt.

Visar sig som flera av dessa:

• Spänd kropp.
• ”Biffig” hållning (tänk likt en hingst), ibland med krökt nacke.
• Bakåtslickade öron.
• Spänd mule.
• Spänningar ovanför ögonen.
• Spänningar i kinderna.
• Spänningar i näsborrarna, ibland så att överkanten av dem dras uppåt.
• Kan putta med mulen i luften i den riktning hästen vill att någon ska flytta sig.
• Kan bita i luften eller mot det den vill ska flytta sig. 
• Kan stampa med hoven.
• Kan svischa med svansen. 
• Kan göra utfall. 

Equine agression ladder 

Etologen Renate Larsen har med utgångspunkt i Kendal Shepherd’s Canine Ladder of Aggression skapat en aggressionsstege för hästar som jag fritt översatt nedan.

Rankat från högst till lägst:

• Sparkar, biter eller attackerar.
• Sparkar eller biter i luften.
• Blottar tänderna, lyfter ben.
• Utsträckt hals, öron bakåtslickade.
• Skakar på huvudet, stampar med hoven, svishar med svansen, fäller bak öronen, vänder rumpan till, får rynkor vid näsborrarna, trycker samman läpparna.
• Vänder sidan till, lyfter huvudet.
• Vänder bort huvudet, tuggar och/eller visar tungan, gäspar, förändrar blinkningsfrekvensen, ”orosrynka” över ögat, luktar på marken, öronen ut åt sidorna.

Även Rachaël Draaisma har gjort en stege om avståndsökande signaler som högst till lägst lyder:

• Jagar bort.
• Hotar att bita.
• Hotar att spraka. 
• Bockar.
• Kröker nacken.
• Blir mer ”biffig” i sin hållning.
• Rör sig bort från det hotfulla. 

Fotogalleri

Frustration 

Frustration uppstår när en individ tror den ska få tillgång till något den villa ha som den sen inte får tillgång till, varför vi oftare ser frustrations ledtrådar hos hästar som tränas med belöningar än hästar som tränas med tryck och eftergift

Visar sig som flera av dessa:

• Bakåtfällda öron. 
• Spända käkar.
• Spända läppar.
• Spänningar kring ögon, ibland lätt knipande ögon.
• Uppdragna näsborrar.
• Spända muskler. 
• Piskande svans. 
• Hetsiga rörelser.
• Skrapar med hoven.
• Kastar med huvudet.
• Skär av ens väg.
• Gör sin övning fast mer intensivt, snabbare eller upprepat.
• Bockar, hoppar, stegrar.
• Tar maten hårt.
• Puttas.
• Äter snabbt.
• Går i väg och gör annat. 

Fotogalleri

Rädsla

Visar sig som flera av dessa:

• Spänd kropp. Högt huvud.
• Runda ögon, ibland med ögonvita.
• Vidgade näsborrar.
• Öron spetsade mot där det läskiga är, alternativt lätt bakåtvinklade samtidigt som de är lite längre isär.
• Om hästen är i freeze slutar hästen andas och tugga i några sekunder för att höra bättre och inte synas för rovdjur.
• Lyft/spänd svans.
• Spänningar längs kinderna.
• Sammanpressade läppar eller underläpp som är kortare än överläppen.
• ”Haka” som blir konformad.
• Mulen kan se platt ut från sidan.
• Ibland ena bakbenet ”vilande” (i det här fallet för att vara redo att skjuta ifrån med det ifall hästen behöver göra en snabb acceleration ifrån det som skrämmer den).
• Hästen kan uppfattas som istadig, ovillig eller som att den går emot hjälper eller bett.
• Har sin vikt fördelad på ett sätt så den snabbt kan springa åt andra hållet från det som skrämmer hästen.

Smärta och Svaghet – Hästens instinkt att Dölja Obehag

Smärta och Svaghet

Som flyktdjur är hästen instinktivt benägen att dölja smärta och svaghet, även inför människor. Detta kan göra det svårt att direkt identifiera tecken på obehag. För att få en mer objektiv bild av hästens välbefinnande kan det därför vara fördelaktigt att observera den på avstånd eller via kamera. Genom att studera hästen i en mer avslappnad miljö utan direkt mänsklig närvaro kan subtila signaler på smärta eller obehag bli mer tydlig

Kan visa sig som dessa:

• Öron som kan vara asymmetriska, sänkta och breddade, ibland bakåt.
• Spänt övre ögonlock som kan ge rynka ovanför ögat eller ett trekantigt uttryck.
• Intensivt stirrande eller mer glasartad blick.
• Näsborrar som är vidgade ut från sidan och utåt. Kantig mule.
• Sammanpressade läppar.
• Tillplattad ”haka”. 

The Ridden Horse Pain Ethogram (RHPE) – 24 Beteenden Kopplade till Smärta hos Ridhästar 

Dr. Sue Dyson utvecklade detta etogram som ett verktyg för att identifiera lindrig hälta och obehag hos hästar under ridning. Tidig upptäckt av hälta kan förbättra hästens välfärd genom att möjliggöra medicinsk behandling innan hältan blir tydligt märkbar.

För att genomföra denna utvärdering observeras hästen under en period på 5–10 minuter, där utvärderarna letar efter de 24 beteenden som beskrivs i RHPE. Hästar som uppvisar 8 eller fler av dessa beteenden har sannolikt muskuloskeletal smärta.

Tecken på smärta vid ridning 

Visar sig som åtta eller fler av dessa:

• Förändrad huvudposition uppåt/nedåt i otakt med traven
• Huvudet lutat åt sidan
• Huvudet framför lodplanet i mer än 10 sekunder
• Huvudet bakom lodplanet i mer än 10 sekunder
• Upprepade förändringar av huvudposition, inklusive kastande eller vridande från sida till sida
• Öronen vridna bakåt eller liggande platt mot huvudet
• Frekvent blinkande eller ihållande slutna ögonlock i 2–5 sekunder
• Upprepade gånger synliga ögonvitor
• Intensiv, glasartad stirrande blick i mer än 5 sekunder
• Upprepade rörelser med munnen, öppnande och stängande i mer än 10 sekunder
• Tungan sticker ut eller rör sig in och ut upprepade gånger
• Bettet dras genom munnen upprepade gånger
• Svansen hålls klämd ner eller åt sidan
• Stora, upprepade svanssvepningar
• Stressade gångarter eller oregelbunden takt
• Långsamma gångarter
• Bakbenen spårar upprepade gånger i en annan linje än frambenen
• Upprepade galoppfattningar med korsgalopp eller byten i fram- eller bakdelen
• Upprepade gångartsförändringar, exempelvis brytning från galopp till trav
• Snubbling eller snavar
• Plötsliga riktningsförändringar, exempelvis skygga kraftigt
• Motvillighet att röra sig framåt
• Stegring
• Bockning eller bakutspark

Enligt forskningen bakom RHPE har hästar som uppvisar åtta eller fler av dessa beteenden under en period av 5–10 minuter sannolikt muskuloskeletal smärta.

Beteenden som indikerar stress hos hästar

Nedan presenterar vi en lista över beteenden som kan vara uttryck för stress hos hästar. Stress kan ha många olika orsaker, men grundar sig ofta i antingen smärta eller rädsla. När vi identifierar dessa beteenden betraktar vi dem utifrån ett övergripande stressperspektiv, men det är viktigt att komma ihåg att orsaken till stressen varierar mellan individer och situationer.

Som utgångspunkt för denna genomgång refererar jag till Rachaël Draaismas bok Language Signs and Calming Signals of Horses.

Lugnande signaler 

Lugnande signaler är det första steget i hästens stresstrappa. Hästar kan visa dessa signaler antingen i ett försök att lugna ner sig själv, något i sin omgivning (häst, människa, föremål) eller både och.

Lugnande signaler kan ges både när hästen är på väg upp i stress, och när den är på väg ner i stress.

• Blinkar.
• Tittar bort.
• Halvstänger ögonen.
• Tuggar med eller utan tunga ute.
• Gäspar eller grejar med käken.
• Vänder bort huvud eller hals.
• Skakar halsen eller hela kroppen.
• Pendlar med huvudet i höjdled.
• Behåller huvudet lågt.
• Går i en kurva eller böjer kroppen.
• Vänder sidan eller rumpan mot.
• Äter.
• Saktar ner eller blir helt stilla. 

Överslagsbeteenden 

Nästa steg i hästarnas stresstrappa är överslagsbeteenden (fritt översatt från (dicplacement behaviours). Även dessa kan komma när hästen är på väg upp eller ner i stress och kan ha syfte både att lugna hästen själv och det/den som stressar hästen.

• Lukta eller skrapa på marken utan att äta.
• Klia huvudet eller halsen på sitt framben.
• Klia huvudet eller halsen på andra föremål.
• Bita på sig själv.
• Slicka på föremål.
• Skrapa med hoven.
• Rulla sig.
• Kasta med huvudet.

Stressignaler 

När stressen inte avtar kan hästen börja visa stress signaler, 

• Medelhög eller hög nackposition.
• Rundare ögon, ibland med synlig ögonvita.
• Sammanpressade läppar.
• Ändrad form på överläpp och mule.
• Mer tydlig haka, ofta konformad.
• Rundare Näsborrar.
• Mer aktiva spelande öron.
• Hög eller nedtryckt svans.
• Ökad frekvens av att bajsa eller kissa.
• Vandrar om rörelsen hindras.
• Stress äter, äter och dricker mindre eller slutar helt att äta och dricka.
• Hastiga rörelser.
• Huvudkast.
• Hoppar eller rycker till oftare. 

Avståndsökande signaler 

Hästen kan utöver tecknen på föregående två sidor visa avståndsökande signaler när de vill behålla eller öka avståndet till det som stressar dem. Jag har nämnt avståndsökande signaler och aggression tidigare  men upprepar dem här igen utifrån Rachaëls perspektiv:

• Jaga bort.
• Hota att bita.
• Hota att sparka. Bocka.
• ”Biffig” hållning.
• Krökt nacke.
• Flyttar sig bort från det som stressar dem. 

Fight, flight, freeze 

Om inget annat hjälpt att lugna situationen kommer hästen antingen fly därifrån, gå till attack eller bli inåtvänd och avstängd och på så sätt försöka undkomma det som stressar den. 

Avstängdhet 

Hästen går in i sig själv när den inser att det inte finns något sätt att bli av med det som stressar eller då hästen har lärt sig att vara passiv under stressande händelser. Det är ett stereotypt beteende som ofta uppstår som ett resultat av stress, frustration eller brist på stimulans, exempelvis vid långvarig uppstallning eller begränsad social kontakt.

• Hästen ger inga (fler eller nya) fysiska reaktioner för att interagera med det som händer.
• Hästen tar inga fler initiativ.
• Inga fler kommunikations signaler ges.
• Ibland börjar hästen med stereotypa beteenden som att väva, krubbita eller skaka på huvudet. (I detta sammanhang betyder ”väva” att hästen gungar sitt huvud och ibland även framdelen av kroppen från sida till sida i en upprepad rörelse). 

Om hästen står still:

• I avstängdhet håller hästen sitt huvud och sin hals i medel eller låg position.
• Halvslutna ögon.
• Båda öronen är ut åt sidan eller bakåt.
• Få ansiktsuttryck.